Februari.
Marken är bar och himlen molnig. Otåligt väntar jag på att det ska bli mars, för då går det liksom inte att förneka att det är vår längre. Detta, även om vädret skulle vara kyligt och man helst vill hålla sig inomhus. Dessutom kan man i mars månad börja så en massa frön. På riktigt, menar jag, för jag har 
naturligtvis redan tjuvstartat… Så här tidigt på året, vågar jag mig dock inte på mer än basilika, eukalyptus och chili.
Basilikan har redan tittat upp, men chilin tjurar i vanlig ordning. Om chilifrön inte vore ljusgroende, skulle jag ha slängt in dem i köksskåpet, där många av min sådder får undervärme med hjälp av köksbänksbelysningen. Kanske borde man investera i en sålåda med värmefunktion i alla fall. En sådan är ju bra för rotning av sticklingar också.
Snart är det dags att så sparmannia, brugmansia och en hel del passionsblommor. Som varje 
år, undrar jag hur allt ska få plats här hemma, eftersom fönsterbrädorna knappast står tomma. I denna situation ter sig ordspråket ”mater artium necessitas”, mycket talande. Nu när jag dessutom har fått hem en hel bunt frökataloger, är det extra nödvändigt att vara uppfinningsrik när det gäller plats åt mina gröna vänner.
Önska mig lycka till.
Längst till vänster slingrar en ganska sällsynt variant av blomman för dagen (Ipomoea hederifolia var. luthea), som jag lyckades dra upp från frö. Den blommade rikligt med ljusgula, små trumpetblommor under sensommaren.
mitten av sommaren och framåt med doftande, vitgula blommor. Jag måste erkänna att jag smög ut en stund varje kväll och sniffade på dem. Eftersom detta är en mycket lågväxt kaprifol, passar den utmärkt att ha i kruka på balkongen. Hoppas bara att den klarar att övervintra där också…
Idag slog en viss hibiskusstickling äntligen ut sin första knopp! Klarröd, halvdubbel och ”alldeles… alldeles underbar”! Jag fick den i sticklingsform från Carinas stora planta förra våren. Gissa om jag har längtat efter den första blomman sedan dess? Undrar vad varianten heter… Den ser inte alls ut som en vanlig köpehibiskus; bladen är ljust gröna och glessittande. Hibiskusen har dessutom en tendens att ”ränna iväg” på höjden. Kanske är den verkliga moderplantan frösådd eller möjligen medtagen som stickling från ett fjärran land…
Jag är numera en stolt ägare till en stickling av Hoya buotii och tre klockmalvor i olika blomfärger från odla.nu. 
Det stör mig väldigt mycket att det är så svårt att hitta klockmalvor annat än i form av mixade fröblandningar eller plantor utan namn i Sverige. Det är ju lika torftigt som om det bara skulle finnas namnlösa pelargoner att köpa, och dessutom bara ett par sorter…
fler amplar och bättre sätt att organisera växterna på fönsterbrädorna. Jag har sett flera bildbevis på att allt som krävs är lite fantasi: många hoyaodlare sätter exempelvis en stång i taket framför fönstren, så de kan hänga upp fler växter. Andra ordnar hyllor och konstgjord belysning, vilket lär fungera alldeles utmärkt. Men än så länge behöver jag nog inte ta till sådana drastiska åtgärder…
”Jocke, Jocke skynda dig!” ropade jag härom eftermiddagen. Jag hade sett något fantastiskt och ville absolut att han skulle dela uppenbarelsen med mig: en av hemmets H. carnosa har nämligen satt en knopp! 
vilket är kul, eftersom H. carnosa är en av hans favoritväxter. Som jag redan har nämnt, har vi flera exemplar av den ”vanliga porslinsblomman” här hemma; mormor varit väldigt frikostig med sticklingar från sina stora plantor. Dessutom har vi flertalet carnosavarianter. Exempelvis har jag införskaffat ‘Red’, som vuxen planta och ‘Dapple Grey’ som en tämligen dyr stickling. Den sistnämnda är nog värd varenda krona: hoyasamlare världen över är förälskade i den på grund av dess blommor, som sägs dofta choklad… Gissa om jag längtar tills mina plantor knoppar?
Eftersom rosorna skickades barrotade, var det nödvändigt att plantera dem på en gång. Det blev ett jordigt äventyr på vardagsrumsbordet med spretiga rötter som inte ville samarbeta, taggstick och en nyfiken Missy… Nu är rosorna i alla fall på plats i sina krukor. Än ser de rätt ynkliga ut, men jag tror nog att de ska hinna ta sig och blomma innan hösten kommer.
kallade läkepassionsblomman), som jag länge har eftersökt. De finns bara att köpa utomlands av någon märklig anledning. Jag undrar varför, eftersom plantans rot klarar nedåt 15 minusgrader, och därmed borde kunna övervintras täckt i Sverige… Det är onödigt dyrt att skicka efter en förpackning frön från USA med de fraktkostnader som rår. Till slut fick jag i alla fall tag i en trevlig samlare av passionsblommor i Sverige, som till min stora glädje, gick med på att sälja några av sina P. incarnata-frön. En källa menar att just dessa frön gror bättre och snabbare om de först ligger i apelsinjuice några dagar. Jag tror dock jag nöjer mig med att ge dem undervärme…
En annan lite barnslig frösort, som nu har börjat gro här hemma, är indisk bomull. Växten i fråga kan snabbt bli en stor, vacker planta som påminner om hibiskus. Men det som ändå drev mig att skaffa dessa frön, var nostalgikänslor. Indisk bomull var nämligen den första växt jag sådde som nyutflyttad nittonåring. Att den färdiga plantan då mest liknade en grön pinne (-vaddå toppning?) gjorde inte så mycket, för jag hade drivit upp den själv och därför var den vacker.
